Sandro Botticelli
Sandro Botticelli's Oil Paintings
Sandro Botticelli Museum
c. 1445 – May 17, 1510. Italian painter.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  
  

Sandro Botticelli.org, welcome & enjoy!
Sandro Botticelli.org
 

Martin Mijtens d.a.
Portratt av Olof Rudbeck d.a. av Martin Mijtens d.a.

ID: 68635

Martin Mijtens d.a. Portratt av Olof Rudbeck d.a. av Martin Mijtens d.a.
Go Back!



Martin Mijtens d.a. Portratt av Olof Rudbeck d.a. av Martin Mijtens d.a.


Go Back!


 

Martin Mijtens d.a.

Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.   Related Paintings of Martin Mijtens d.a. :. | A Boy Caching Fleas on His Dog | he Half-Way House | Action between HMS | An Iron Forge Viewed from Without | The Dance of Life |
Related Artists:
Julio Romero de Torres
was a Spanish painter. He was born and died in Cerdoba, Spain, where he lived most of his life. His father was the famous painter Rafael Romero Barros and his mother was Rosario de Torres Delgado. Julio learned about art from his father who was the director, curator and founder of Cerdoba's Museo Provincial de Bellas Artes and an impressionist painter. He took an interest in art at a young age and started studying at the School of Fine Arts when he was 10. He went to Madrid to work and study in 1906. He also traveled all over Europe to study and he picked up a symbolist style, for which he is best known. A museum dedicated to the work of de Torres is situated at Plaza del Potro 1 Cordoba 14002. He spent most of his life living in Cerdoba and Madrid and both places had influences on his paintings. He combined many different styles when he painted because he had many different influences including realism, which was a popular style at that time and impressionism, which he picked up from living in Cerdoba and from his father. While in Cerdoba he became part of the late 19th century intellectual movement that was based on the Royal Academy of Science, Arts and Literature. Julio Romero also won many awards in his lifetime. In 1895 he won an honorable mention at the National Exhibition and later won third place in 1899 and 1904. El Retablo del Amor by Julio Romero de Torres, painted in 1910.In 1914 he relocates to Madrid, where he makes contact with the intellectual and artistic environment of the time together with his brother Enrique. He became a regular at the cafe Nuevo Levante and his paintings began to reflect the philosophical currents of the times, represented by such writers of the times as Ramen del Valle-Inclen and Ruben Dareo. When the war broke out in 1914 Julio Romero fought for the allies as a pilot
Simone Martini
1283-1344 Italian Simone Martini Locations He was a major figure in the development of early Italian painting and greatly influenced the development of the International Gothic style. It is thought that Martini was a pupil of Duccio di Buoninsegna, the leading Sienese painter of his time. His brother-in-law was the artist Lippo Memmi. Very little documentation survives regarding Simone's life, and many attributions are debated by art historians. Simone Martini died while in the service of the Papal court at Avignon in 1344. Simone was doubtlessly apprenticed from an early age, as would have been the normal practice. Among his first documented works is the Maest?? of 1315 in the Palazzo Pubblico in Siena. A copy of the work, executed shortly thereafter by Lippo Memmi in San Gimignano, testifies to the enduring influence Simone's prototypes would have on other artists throughout the fourteenth century. Perpetuating the Sienese tradition, Simone's style contrasted with the sobriety and monumentality of Florentine art, and is noted for its soft, stylized, decorative features, sinuosity of line, and unsurpassed courtly elegance. Simone's art owes much to French manuscript illumination and ivory carving: examples of such art were brought to Siena in the fourteenth century by means of the Via Francigena, a main pilgrimage and trade route from Northern Europe to Rome. Simone's major works include the Maest?? (1315) in the Palazzo Pubblico in Siena, St Louis of Toulouse Crowning the King at the Museo di Capodimonte in Naples (1317), the S. Caterina Polyptych in Pisa (1319) and the Annunciation and two Saints at the Uffizi in Florence (1333), as well as frescoes in the Chapel of St. Martin in the lower church of the Basilica of San Francesco d'Assisi. Francis Petrarch became friend with Simone while in Avignon, and two of his sonnets make reference to a portrait of Laura de Noves he supposedly painted for the poet.
LA TOUR, Maurice Quentin de
French Rococo Era Painter, 1704-1788 French pastellist. He was one of the greatest pastellists of the 18th century, an equal of Jean-Simeon Chardin and Jean-Baptiste Perronneau. Unlike them, however, he painted no works in oils. Reacting against the stately portraits of preceding generations and against the mythological portraits of many of his contemporaries, La Tour returned to a more realistic and sober style of work. The fundamental quality of his art lies in his ability to suggest the temperament and psychology of his subjects by means of their facial expression, and thereby to translate their fugitive emotions on to paper: 'I penetrate into the depths of my subjects without their knowing it, and capture them whole', as he himself put it. His considerable success led to commissions from the royal family, the court, the rich bourgeoisie and from literary, artistic and theatrical circles.






Sandro Botticelli
All the Sandro Botticelli's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved