Sandro Botticelli
Sandro Botticelli's Oil Paintings
Sandro Botticelli Museum
c. 1445 – May 17, 1510. Italian painter.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  
  

Sandro Botticelli.org, welcome & enjoy!
Sandro Botticelli.org
 

Cano, Alonso
The Vision of Saint John

ID: 09845

Cano, Alonso The Vision of Saint John
Go Back!



Cano, Alonso The Vision of Saint John


Go Back!


 

Cano, Alonso

Spanish, 1601-67 Spanish painter, sculptor and architect. He was an artist of rare versatility in 17th-century Spain, although his architectural work was not extensive. While he is also known for his drawings, only about 60 of these are definitely attributable to him, despite the many extant sketches with the name 'Cano' carelessly added by later hands. Unlike most of his Spanish contemporaries, such as Zurbaren or Velezquez, whose artistic styles did not outlive them, Cano's artistic legacy is measured in part by the number of artists who trained in his workshop and went on to become important masters in their own right: the painters Pedro Atanasio Bocanegra, Juan de Sevilla (1643-95) and, more distantly, Jos Risueo, and the sculptors Pedro de Mena and Jos de Mora,  Related Paintings of Cano, Alonso :. | Portrat eines spanischen Konigs | The Vision of St Bernard | The Dead Christ Supported by an Angel r | The Miracle of the Well | St Isidore and the Miracle of the Well (mk08) |
Related Artists:
Evert Oudendijck
(1650, Haarlem - 1695, Haarlem), was a Dutch Golden Age painter. According to Houbraken he painted stag hunts and other hunting scenes in landscapes, along with the artist "Drossaart". He was the father of Adriaen Oudendijck. According to the RKD he was registered in the Haarlem Guild of St. Luke in 1663 as the pupil of Adriaen van Ostade which would make him about 15 years old at that time.His registration as a member of the guild in 1646 is therefore impossible. Though Evert Oudendijk is listed in the Haarlem guild register as a member in 1646, he probably became a member in 1664 (a year suspiciously lacking member registrations), like other members mistakenly registered in 1646, such as Evert Collier and Egbert van Heemskerck. He is listed two other times in the Haarlem guild; in 1663 (listed as Ostade's pupil "Evert Adriaanszen van Oudendijck") and as painter in 1670.
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Angiolo Tommasi
painted On the river Arno in 1883-1885






Sandro Botticelli
All the Sandro Botticelli's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved