(October 14, 1824 - June 29, 1886) was a French painter of the generation preceding the Impressionists. Monticelli was born in Marseille in humble circumstances. He attended the École Municipale de Dessin in Marseille from 1842 to 1846, and continued his artistic training in Paris, where he studied under Paul Delaroche at the École des Beaux-Arts. In Paris he made copies after the Old Masters in the Louvre, and admired the oil sketches of Eugene Delacroix. In 1855 he met Narcisse Diaz, a member of the Barbizon school, and the two often painted together in the Fontainebleau Forest. Monticelli frequently adopted Diaz's practice of introducing nudes or elegantly costumed figures into his landscapes. He developed a highly individual Romantic style of painting, in which richly colored, dappled, textured and glazed surfaces produce a scintillating effect. He painted courtly subjects inspired by Antoine Watteau; he also painted still lives, portraits, and Orientalist subjects that owe much to the example of Delacroix. After 1870, Monticelli returned to Marseille, where he would live in poverty despite a prolific output, selling his paintings for small sums. An unworldly man, he dedicated himself singlemindedly to his art. The young Paul Cezanne had befriended Monticelli in the 1860s, and the influence of the older painter's work can be seen in Cezanne's work of that decade. Between 1878 and 1884 the two artists often painted landscapes together, once spending a month roaming the Aix countryside. Although Monticelli experimented briefly around 1870 with a treatment of light reflecting the discoveries of the Impressionists, he found the objectivity of this approach uncongenial. Confronted with criticism of his style of painting Monticelli himself remarked, "I paint for thirty years from now". The work of this instinctive painter reached its greatest spontaneity in the decade before his death in 1886.   Related Paintings of Artist Adolphe Joseph Thomas Monticelli :. | Les Precieuses Ridicules | Still Life with Sardines and Sea-Urchins | Gallant Meeting in the Park | Port of Cassis | Weidelandschaft |
Related Artists:
Shalva Kikodze
Shalva Kikodze (Georgian: შალვა ქიქოძე) (1894 - 1921) was a Georgian expressionist painter, graphic artist and theatre decorator. Together with Lado Gudiashvili and David Kakabadze, he is considered a key figure in Georgian art of the early 20th century. He was born in a remote Georgian village Bakhvi, Guria, then part of the Russian Empire. From 1914 to 1918, he studied at Moscow School of Painting, Sculpture and Architecture. In 1916, he took part in an expedition to the Georgian village Nabakhtevi and made copies of the 15th-century murals from the local church. He stayed in his motherland for a short period of 1918-1920, and worked chiefly as a theater decorator for Jabadari Theater in Tbilisi. Afterwards he moved to Paris, where he, together with his fellow painters, Gudiashvili and Kakabadze, held an exhibition in 1921. He died in Freiburg, Germany, on November 7, 1921
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Oliver Kemp
American, 1887-1934